Forsemölla och Sträntemölla

Liten å med stort fall

De skånska vattenfallen med efter vara mått mätt goda fallhöjder finns huvudsakligen i östra Skåne. Forsakar och Hallamölla må vara de mest kända men inte de enda. Rörums södra å rinner ner mellan höga grusåsar och kastar sig där i härliga kaskader utför branta sandstensavsatser. Självklart har kraften i sådana vattentillgångar tagits tillvara: dammen har anlagts och fallen reglerats för att ge effektivt utbyte via kvarnhjulen. Tätt intill vägen sydväst ut från Rörum ligger Sträntemölla, som med anor från 1300-talet och 200-åriga, välbevarade byggnader bildar en tilltalande kultur- och naturmiljö.

Vattenkvarnen och den omgivande lövskogs- och hagmarksterrängen är naturreservat, kanske med det härliga, tämligen öppna backlandskapet, Rörums backar, som den allra största attraktionen. Området har kanske kommit något i skuggan av Brösarps backar men står dem i charm och skönhet sannerligen inte långt efter.

Foto: Magnus Billqvist.Fortsättningen uppför strömmen har märkligt nog inte införlivats med reservatet. Ur natursynpunkt är fallen vid Forsemölla betydligt mera imponerande och ger i sin djupt skurna ravin ett intryck nästan av vild orördhet. Visst rinner vattnet i en konstgjord passage ut från dammet och rester av stenmurar styr delvis loppet utför stupen, men tiden har lagt en grönskande hand över anordningarna, som därmed fått en alltmera naturlig prägel. Bokskogen står hög och krontät över fallen och nedanför råder även mitt på dagen trolsk skymning över den trånga dalgången. Sandstensberggrunden bildar flera trösklar, som ån häftigt och skummande kastar sig utför – en perfekt miljö för strömstare och forsärla. Själva undgår vi sällan att bli fascinerade av strömmar och forsar och kan här från spångar och stigar komma tätt inpå det framrusande vattnet. På brantaste stället har skyddsnät satts upp men vill man gå egna vägar ner mot själva fåran är försiktighet att rekommendera – slänterna är blöta och lerslippriga.

Forsemölla når man dels från Sträntemölla, varifrån stigar utgår om man inte vill bana sig fram längs åkanten, dels också via en väg ett stycke västerut som förbi Forse leder in till en parkeringsplats strax ovanför fallen.

Texten är hämtad ur Arne Schmitz bok Våra smultronställen, föreningens årsbok 1998.