Abullahagen

Abullahagen - Foto: Per BlombergBevarad fälad

Abullahagen breder fortfarande ut sig över tämligen fri­kostiga arealer, motståndskraftig mot påträngande industrier, som på ett vis istället kan utnyttjas: under veckohelgerna står hela Felix-fabrikens parkering till friluftsfolkets förfogande och på andra sidan stake­tet väntar hagen på sina besökare. Sedan 1994 är den naturreservat.

Här grönskar den tuviga marken, endast måttligt skuggad av hagtorns- och ro­senbuskar. Grässvålen har lagt sig som ett bubbligt täcke över block och stenar. Terrängen blir just inte mera lättgången men spännande och väl så intressant, även ur botanisk synvinkel, cirka 220 arter har räknats. På den svaga sluttningen ner mot den lilla sjön, Långakärr kallad, kommer stenarna mera i dagen, förmodligen genom att ibland ha blivit sköljda av högvatten. En sothöna hörs “spika” från den bortre strandkanten och av gravand, för 50 år sedan nästan enbart en havskustfågel, ses ett kringflygande par. Någon gråhakedopping syns inte men räknas till de bofasta, liksom knölsvan. En råkkoloni väsnas från de höga träden på bortsidan av sjön.

Sydostvart öppnar sig markerna helt och blir slätare, lättare att be­träda även för områdets naturvårdare, korna, som för ögonblicket tycks trivas bäst i dessa partier.

Texten är hämtad ur Arne Schmitz bok Våra smultronställen, föreningens årsbok 1998.