Beskrivning av naturvärden/sevärt
Vesums och Gullåkra mossar är resterna av ett stort våtmarksområde, vilket, på grund av dess närhet till Höje å, troligen har varit av stor betydelse under mycket lång tid. Lämningar av uroxe är funna i mossen, och flera gravhögar och boplatser har funnits i närheten.Vesums mosse, har liksom grannen Gullåkra mosse, de senaste åren varit föremål för restaurering och återupptaget bete. Nu finns det naturstigar och fler broar som gör området mer lättillgängligt än någonsin, och ändå är det sällan man träffar på någon annan här.

Den västra delen, närmast väg 108, domineras av kommunens finaste äng, åtminstone om man ser till dess artrikedom. En dunge i den nordvästra delen, har utvecklats fritt under många år, och är idag den enda dunge i kommunen som kan kallas för naturskog. Den egentliga mossen, som utgör den största delen av området, utgör ett spännande utflyktsmål.

Alkärret i den södra delen, är kommunens enda alsumpskog. Alkärren är en av de mest sällsynta och värdefulla biotoperna i sydvästra Skåne, och kallas ibland “Sveriges regnskog”.På ängen mellan väg 108 och mossen, finns typiska ängsväxter som mandelblomma, krissla, rödklint, jordtistel och darrgräs. I de fuktiga partierna växer rikligt av den mycket sällsynta lökgamandern, en art som under många år antogs vara borta från Skåne. Tidigare blommade orkidén ängsnycklar på ängen, men den har försvunnit med igenväxningen, och återfinns idag i en del vägkanter och ute på själva mossen.

Mossen dominerades fram till ganska nyligen helt av igenväxningsarter som nässlor, älggräs, vass och videbuskage, men har som nämnts ovan öppnats upp.  Mindre bestånd av slåtterblomma, småvänderot och kärrvial kan hittas, liksom några bestånd av maj- och ängsnycklar. Dungen domineras av trivial lundvegetation.

Fågelfaunan är främst representerad av arter som gynnas och trivs i våtmarker av igenväxningskaraktär. Därför är sävsparv, sävsångare, rörsångare och näktergal bland de vanligaste fåglarna på mossen. Näktergalen förekommer så rikligt att den överröstar andra nattsjungande fåglar som vattenrall och gräshoppsångare. I snåren och buskagen trivs svartvit flugsnappare, grå flugsnappare, svarthätta och härmsångare. Brun kärrhök häckar, och ofta ses ormvråk, röd glada och tornfalk jaga. Sällsynta fågelarter som ängshök, vassångare, rosenfink, pungmes, dvärgmås och berglärka har observerats.

En mindre undersökning av förekomsten av ryggradslösa djur, som skalbaggar och fjärilar, genomfördes i området 1995. Flera mycket sällsynta arter påträffades, bl a en kortvinge (liten skalbagge) som i världen endast är känd från en plats i Österrike, en dansk ådal på Själland och från fyra lokaler i Skåne. Området är rikt på trollsländor. Det finns en fast rådjursstam och chansen att se grävling är stor.

Besökstips och vägbeskrivning
Trots att området ligger inom gångavstånd från Staffanstorps tätort är det få som utnyttjar det för rekreation. Skjutbanan, trafiken på väg 108 och miniracingbanan intill kan vara störande, men de dagar de är tysta kan det vara riktigt lugnt och tyst på Vesums mosse.

Det finns flera angöringspunkter. En naturstig leder genom hela området och denna kan man hitta in på exempelvis nära väg 108 alldeles ovanför miniracingbanan, från kullarna i söder eller vid Alexandris i den östra delen.

Från nordväst finns en liten markväg som leder ner till en naturgasstation (en liten vit byggnad som syns på långt håll) och vidare till dungen och en bro över bäcken. Från kullarna – den gamla soptippen – i söder har man en magnifik utsikt över både Vesums mosse och mycket mer.

Bil kan man parkera vid Aviatörerna, vid Alexandris, eller vid någon av vägarna i söder eller norr.

Tänk på/notera
Stövlar är att rekommendera om man ämnar vandra utanför stigarna.

Övrigt
Redan 1133 nämns Vesums mosse i skrifterna med samma stavning som idag. Ursprunget till namnet torde vara det forndanska vejs som betecknar sumpig mark. En gammal sägen förtäljer dock, att en fornnordisk kung vid namn Weser hade sin kungsgård här.

Av den gamla Väsums by, som skiftades år 1815, finns idag inget kvar. Väsum 2:1, strax norr om mossen, är en gammal släktgård, som varit i samma släkts ägo sedan 1697. Vesums mosse delas av Brågarps och Knästorps socknar (den södra respektive den norra delen).

Texten är hämtad ur “Smultronställen i Staffanstorp” av Magnus Billqvist men uppdaterad 2014.