Bygg en damm i trädgården för biologisk mångfald

Innan du över huvud taget bestämmer dig för var du ska anlägga din trädgårdsdamm måste du förstås ta reda på att där inte finns kablar eller ledningar som kan skadas vid grävning. För detta kan du exempelvis använda Ledningskollen.se.

När du undersökt det och innan du börjar gräva så testa olika former på dammen. Vill du ha en helt rund damm? Timglasformad? Vad passar bäst in på just din plats? Markera olika former med exempelvis pinnar, spray eller snöre så du ser hur det passar in och var det ska grävas. Om du ska gräva en större damm eller om underlaget är tungt (som styv lera) behöver du kanske en grävmaskin eller hjälp av familj och vänner. 

När du beräknar djupet så måste du ta hänsyn till tjockleken på underlaget du ska använda. Om du vill använda en gummiduk och något som skyddar duken måste du gräva några cm djupare. Det rekommenderas också att täcka hela bottnen med sand eller näringsfattig jord, så ta även det i beaktande när du planerar för hur djupt du ska gräva. Tänk också på var jordmassorna ska bli av, det bästa och billigaste är att använda jorden till att forma kanterna kring dammen eller att göra en vall som ger lä. Viktigt är att se till att dammens strandkant är i linje så att vattnet når samma höjd i hela gropen. Använd vattenpass eller annat sätt att mäta detta på. 

Dammens underlag

Innan du börjar gräva trädgårdsdammen måste du ha bestämt dig för vilket underlag du ska använda (se nedan). Om du har en naturligt hög grundvattennivå eller marken består av lera så kanske du inte behöver använda något som håller kvar vattnet. Vanligtvis är dock ett ogenomträngligt skikt av något slag i botten av dammen ett måste. Nedan beskriver vi huvudsakligen hur man anlägger damm med gummiduk då detta är det vanligaste och ofta enklaste sättet. 

Oavsett valt bottenskikt kan det vara nödvändigt att ta hänsyn till saker som kan skada eller störa det, som trädrötter, stenar, mullvadar och annat. För att förhindra skador på underlaget så inspektera botten av den grävda gropen för att säkerställa att det inte finns några vassa föremål. För att verkligen vara på den säkra sidan rekommenderar vi att man lägger ut filtduk, tidningspapper, gamla mattor, sand eller annat över hela botten, innan själva gummiduken placeras ut. Ett skyddande lager med filtduk och/eller sand eller näringsfattig jord kan också läggas över underlaget när det väl är på plats. Detta görs för att minska risken att du skadar duken när du går i dammen för att underhålla, plantera eller lägga ut stenar och dylikt. Ett lager med sand eller näringsfattig jord i bottnen gör det också möjligt att plantera växter direkt i bottensubstratet samt hjälper till att stadga planteringskrukor och nätkorgar. Använd inte näringsrik jord då det ökar risken för inte minst algtillväxt.

1. Gummiduk

Oftast används olika typer av duk och därför rör de flesta tips i denna text sådana. De är effektiva och lätta att använda men kan vid oförsiktighet punkteras. De delar som inte täcks är känsliga för sol och kan falla sönder.  Tillväxt av buskar och en del vattenväxter (se mer om detta nedan) måste förhindras eftersom rötterna kan skada bottnen. 

Vi rekommenderar att du väljer ett UV-beständigt material med en garanti på minst tio år och en tjocklek på minst 1,5 mm. Genom att täcka duken där den når över vattennivån med jord och stenar förhindras dess nedbrytning. PVC-film (polyvinylklorid) rekommenderas inte, eftersom mjukgörare och giftigt klor utsöndras med åren och filmen sönderdelas. PP-film (polypropen) är lämplig för vattentankar, och oftast används HDPE-film (polyeten med hög densitet), eftersom den är mycket hållbar. Denna duk bör vara minst 2 mm tjock. EPDM-folie (syntetgummi) är elastisk och anpassningsbar till underlaget och kan limmas. Vi rekommenderar UV-beständig EPDM. Du kan också använda naturgummi, som är slitstarkt men dyrare.

2. Lera

Det billigaste alternativet för större dammar är lera, åtminstone om din jord redan består av det. Lerbottnen ska vara minst 30 cm tjock. Stampa i botten ordentligt så att den inte är vattengenomsläpplig. Placera stenar i och på den för att minska erosion av kanterna och skydda basen från skador av rötter och djur. Täck stenarna med ett nytt lager lera eller åtminstone näringsfattig jord eller sand. 

Att forma en bas med lera kräver viss kunskap, men fördelen med detta material är att det är naturligt och låter ämnen passera genom botten, och det ger även dammen ett prydligare utseende. Nackdelen är mycket arbete och risken för skador på underlaget. Tillväxt av exempelvis buskar, vass och näckrosor måste förhindras, eftersom rötterna skadar botten. Man måste också se till att leran inte torkar ut innan man fyller dammen med vatten, eftersom den då spricker och inte längre är vattentät. Om botten börjar läcka kan det vara svårt att åtgärda då det är svårt att hitta läckan.

3. Olika behållare

Det finns många olika metall-, trä- eller plastbehållare som baljor, tråg, tunnor och liknande samt formpressade plastdammar. Dessa är praktiska och enkla att få på plats om du vill ha en liten damm. Denna lösning är inte den bästa för biologisk mångfald, eftersom behållarna vanligtvis är branta och begränsade i storlek. Formpressade dammar kan dock hittas i lite större storlekar och dessa kan då anpassas på liknande sätt som en (större) damm. Tråg av olika slag kan trots mindre storlekar ändå utgöra trevliga inslag i trädgården och bidrar till viss mångfald. 

4. Betong

Ett betongunderlag kräver mycket kunskap samt stöd av armeringsnät. Tidigare gjorde cement av bättre kvalitet betongen mer hållbar. Idag tätar betongbasen ofta dåligt och kräver ständiga reparationer, speciellt om den spricker på vintern. En möjlig lösning är en vattentät folie under betongen. En ytterligare nackdel med betong är att ämnen som är farliga för vattenlevande organismer kan släppas ut i vattnet. Dessutom kan vattnet i en sådan damm värmas upp mer och därför förångas snabbare. För att bibehålla en tillräcklig mängd vatten livet ut kan vatten behöva tillsättas, annars kan det bli en fälla för vattenlevande djur. Fördelen med betong är att den är motståndskraftig mot skador vid rengöring, vilket gör att underhållet blir enklare.

5. Bentonit

Bentonitmattor är ett material som finns i form av rullar och används för vattentäta grunder av soptippar, kommunalt avfall och liknande. Det är ett lager av en vulkanisk lera, mellan två lager av tyg. Basen på vilken bentonitmattan placeras måste vara platt och slät. Rullarna är vanligtvis 5 m x 45 m stora och mycket tunga (över ett ton), så lämplig utrustning eller maskiner krävs. Du kan placera bitarna bredvid varandra och försegla dem med bentonitpulver. Se till att följa tillverkarens instruktioner. För korrekt tätning är det viktigt att underlaget är spänt och tillräckligt viktat (minst 0,5 m jord eller lera, eventuellt stenar). 

Bentonitmatta är på grund av tyngden på rullarna något svårhanterlig men prisvärd, lätt att använda och reparera om den skadas. Bentonitleran fyller hål upp till några centimeter i storlek av sig själv. Den tål även uttorkning bra (till skillnad från lera). Under de första dagarna, tills den sväller, kommer detta underlag delvis att läcka vatten. Mattan är särskilt lämplig för större dammar.

Placera underlaget

Beroende på vad du använder för underlag kan du efter grävningen först skydda detsamma genom att lägga ut material som gamla mattor, filtdukar eller sand. Om det utgörs av gummiduk så placera den över det grävda hålet, men sträck det inte, vecka det bara vid behov för att passa utrymmet. När det är på plats kan du lägga ut skydd även ovanpå, som filtduk, sand eller näringsfattig jord. 

Genom att välja filtduk (finns i dammhandeln) som är grov på ena sidan förhindrar du att det du grundar dammens botten med glider runt. Lägg ut 10–20 cm siktad näringsfattig jord eller sand för att skapa en grogrund för växter, krukor, planeringskorgar och för att kunna stabilisera objekt som stenar. Glöm inte att ta hänsyn till detta när du planerar dammens djup. 

Det överflödiga underlagsmaterialet kan trimmas grovt, men inte till kanten av dammen, eftersom underlaget fortfarande behöver spridas över botten, och en del av det ska ligga kvar över kanten. Vänta tills underlaget har format sig efter botten vilket det gör först efter att dammen fyllts med vatten. Lyft upp duken och gräv ett grunt ”dike” på 5–10 cm på land ovanför dammkanten, med en vall mot dammen som ska vara minst 5 cm bred. Lägg tillbaka duken och forma den efter diket som nu kan tyngas ned med sten, jord eller sand.

Skapa ett kärr

Om du vill ha ett sumpigare parti med kärr- eller myrliknande miljö går det att göra antingen i eller utanför dammen. Planera för detta innan du har kommit så långt att du lagt ut hela underlaget. Om du har en mycket grund del som endast är någon cm djup kan du skapa en sumpig del där genom att täcka den helt med jord eller sand. 

Det kan vara bra att anlägga en mindre kanal eller överflödsdike från dammen. Då bestämmer du själv var överflödigt dammvatten rinner ut vid regn. Även här kan du skapa en sumpigare del. Har du överflödig duk som går en bra bit utanför själva dammkanten kan du låta duken ligga kvar och forma ditt kärr utifrån det. Här kan det dock vara viktigt med dränering så inte vatten blir stående då en del strandängsväxters rötter annars kan ruttna. Gör hål i dammduken med exempelvis en grep och täck hela ytan, eller åtminstone hålen, med stenar så de inte fylls igen av jord. Viktigt här är också att det fortsatt finns en dammkant/vall som förhindrar att dammens vatten inte obehindrat rinner ut.

Påfyllning av vatten

Det är bäst att låta dammen fyllas med regnvatten. Har du hyfsat näraliggande stuprör kan en avledningsslang kopplas mellan rören och dammen. Dessa slangar är billiga och finns i olika längd, åtminstone 25 meter. Om du ska fylla dammen med en trädgårdsslang, fyll försiktigt 50–75% av volymen. På så sätt begränsar man störningen av bottnen och låter underlaget breda ut sig över dammen. Försök fylla dammen med regnvatten eftersom det är slöseri med dricksvatten som också är mer näringsrikt än regnvatten och ökar risken för algtillväxt och andmat. Ett tips är att permanent koppla ett stuprör så det leder regnvatten till dammen.

”Kapilläreffekten”

Ju mer jord som är i direktkontakt med dammens vatten, desto mer kommer vattenytan att ständigt sjunka. Detta är en helt naturlig process men kan vara frustrerande när det kommer lite nederbörd. Under perioder med torka kan dammens kanter snabbt tydligt dra sig undan och dammens vattenyta tydligt minska. Normalt utgör detta inte ett problem, men under långvarig brist på nederbörd kan det behöva åtgärdas. Bäst är att dock att redan på ett tidigt stadium planera för minskad kapilläreffekt för att ständigt slippa fylla på med vatten. Lösningen är – tyvärr – att minimera mängden jord eller sand som längs kanterna kommer i direktkontakt med vattnet. Detta innebär att blottad dammduk måste döljas på annat sätt än med jord eller sand. Det kan vara en utmaning att göra detta på ett till synes naturligt sätt, exempelvis med flata stenar.

Plan(t)era växter

Vissa organismer kommer att kolonisera din damm mycket snabbt. Vill du ändå skynda på processen kan du ta en hink med vatten och lite jord från en närliggande damm, eftersom detta för med sig vissa mindre djur och mikroorganismer. Naturlig etablering av vattenväxter tar däremot lång tid, särskilt i urbana miljöer. Därför rekommenderar vi att du själv planterar. På så sätt kommer du också att kunna välja vad du helst vill ha och kan prioritera sådana växter som gynnar mest mångfald.

Att anlägga en våtmark innebär inte bara att trollsländor och andra djur kommer på besök eller slår sig ner. Planerar du rätt kan det också bli mycket vackert, inte minst för att många vattenväxter blommar länge. Med detta kan man få yrkesmässig hjälp och många växter finns att skaffa i handeln eller hitta i vattenmiljöer i din omgivning. Försök dock att hålla dig till inhemska växter, särskilt sådana som finns naturligt i trakten. Samla in fröer, ta sticklingar eller fråga markägare om du får gräva upp eller samla in växter; trist nog är det nämligen enklare att få tag på utländskt växtmaterial i handeln än inhemskt. Även inhemska arter har i handeln tyvärr sällan ett svenskt ursprung.

Det är svårt att veta hur långt det man planterat räcker, och det kan inledningsvis se lite glest ut. Många dammplantor tillväxer dock snabbt så det kan vara bra att inte sätta för mycket i början. En del plantor växer vid vattnet, andra i det. De senare kan växa ur vattnet (övervattensväxter), flyta på ytan (flytbladsväxter) eller vara nedsänkta (undervattensväxter). Bland flytblads- och undervattensväxterna är en del rotade i bottensubstratet, medan andra är fritt flytande. För att uppnå bra balans ska du sikta på att ha växter som täcker ca 60 procent av vattenytan och ha gott om syresättande växter (särskilt flytblads- och undervattensväxter). Ju fler olika vattenväxter du har, desto mer ökar du chansen att en god självrengörande förmåga i dammen uppnås. Ju större variation (= olika mikromiljöer) det finns i dammen, desto fler arter kommer att dyka upp.

Var och på vilket djup (=olika zoner) respektive växt trivs bäst ser du om du själv samlar in den. Köper du plantor så anges det på etiketten vilken eller vilka zoner växten ska sättas i. En del vattenplantor kan sättas direkt i bottenmaterialet. Andra plantor sätts bäst i krukor eller i nätkorgar med jord som inte har för hög näringshalt. För att tynga ned dem så de förankras kan man sätta dem i grus eller lägga småsten i krukan. Flytbladsväxter som hornsärv och vattenaloe kan du bara släppa i vattnet och låta flyta fritt. 

Växter längs kanter och på grunt vatten

Många växter kan planteras i flera olika zoner så dessa ska ses som en vägledning. En tumregel är att aldrig plantera en växt djupare än det angivna. 

Det finns en uppsjö av lämpliga inhemska växter som trivs i zon 1–3, vilket omfattar ett djup på 0–40 cm och motsvarar strandkanter, sumpigare delar, strandängar eller liknande. I zon 1 sätter du lämpligen exempelvis frossört, hampflockel, humleblomster, ormrot, smörbollar, strandklo och gökblomster. Sådana som trivs i både 1 och 2 är olika förgätmigej och veronikor, älggräs, strandlysing och topplösa. 

Till zon 2 hör till exempel missne, olika bräsmor, kabbleka, fackelblomster och vattenmynta. Också till 2 men även 3 hör vattenklöver, sjöfräken, svalting, svärdslilja, blomvass och olika typer av tåg och starr. Flera tåg och starrar trivs även i zon 1. I zon 3 kan man även sätta undervattensväxter som hästsvans, vattenblink och pilblad.

Flytbladsväxter

Några av de listade växterna har både flytande och nedsänkta delar. Inhemska flytbladsväxter i stillastående vatten som vi rekommenderar för trädgårdsdammar är olika natar, vattenmöja, hjulmöja, vattenpilört och dyblad. Vill man ha gul eller vit näckros är de mer lämpade för större dammar eller djupa tråg då de annars helt kan ta över.

Nedsänkta växter

Inhemska undervattensväxter i stillastående vatten som rekommenderas för trädgårdsdammar är: dikeslånke, pilblad, axslinga, krusnate, borstnate, hornsärv, vattenblink och vattenaloe. Dessa växter är grundläggande som syresättare.

Undvik vissa växter!

Man måste vara försiktig så att man inte introducerar icke-inhemska eller invasiva växter. Olika arter andmat kan dyka upp vare sig man vill det eller inte och måste hållas efter för att inte täcka vattenytan. Det finns några inhemska vattenväxter som det kan kännas självklart att plantera in men där man bör vara aktsam. Vi rekommenderar inte att man planterar exempelvis bladvass eller kaveldun i små dammar, eftersom dessa kan spridas snabbt och kraftigt och deras rötter kan orsaka skador på dammens underlag. Var också försiktig med igelknopp, jättegröe, större arter näckrosor och olika starrar i mindre dammar eftersom de helt kan ta över. 

Vissa växter kommer att vara mer framgångsrika än andra, vissa kanske inte fungerar hos dig på grund av skugga, näringsgrad, jordmån etc. Du kan ta bort eller gallra bland de mer framgångsrika och försöka ge bästa möjliga förutsättningar för de andra, eller så kan du överlåta till växterna själva att sprida sig. 

Även en del arter som man vill ha och som direkt gynnar mångfald, som vattenklöver, vattenaloe och hornsärv, kan efterhand behöva gallras. Är du osäker så fråga i handeln och plantera vid behov i finmaskiga nätkorgar då dessa gör det enklare att ta bort eller flytta plantor. 

Listan nedan tar upp invasiva främmande växter som kan vara möjliga att få tag på som dammväxter, men som du aldrig ska eller i en del fall inte ens får skaffa. Observera att även plantor som inte är lämpliga eller till och med olagliga kan finnas i handeln så var uppmärksam när du beger dig till butiker för att köpa växter. Listan nedan är inte statisk utan förändras efterhand med vad som dyker upp i trädgårdsbranschen. 

Är du osäker eller vill veta mer så se exempelvis Havs- och Vattenmyndighetens sajt: 

Sydfyrling, ödleblad, tusenblad, kamslinga, mossbräken, simbräken, flytspikblad, alligatorblad, gul skunkkalla, alla arter av vattenpest, vattenhyacint, musselblomma, kabomba, sjögull och guldkolv.

Underhåll

När du väl känner dig klar med utformning, plantering och så vidare är det bara att vänta. Redan innan du är färdig anländer djur av olika slag, och det är oerhört fascinerande att följa. Missa inte att dokumentera hela processen från början för annars kommer du garanterat att ångra dig. Det kommer att ta ett tag för dammen att ”balansera sig”. De första två åren kan du förvänta dig att det dyker upp alger och andmat, vilka du bör försöka minimera så de inte tar över. 

Det är vanligt att vattnet i början är grumligt och gulaktigt till färgen. Detta är helt naturligt och med växter och ryggradslösa djur kommer vattnet så småningom att bli klarare. Om det finns för mycket näringsämnen i vattnet ökar risken för algtillväxt. Försök bekämpa alger och andmat manuellt, eftersom algdämpare, pumpar, filter och UV-ljus som är vanligt i dammar kan göra mer skada än nytta. Växtmaterial som tas upp ur dammen bör läggas intill i några dagar så att de djur som följt med kan ta sig ner i vattnet igen. Det enklaste sättet att ta bort alger och andmat är att håva upp dem från vattenytan med vattenhåv eller räfsa.

Lär dig utseendet på icke-inhemska och invasiva växter. Ta bort dessa så fort de dyker upp. Kompostera eller sortera avfallet som brännbart för att förhindra att det sprids någon annanstans. 

På hösten kan man låta en del löv hamna i dammen och falla till bottnen, men försök förhindra att för mycket gör det. Det är viktigt att inte tillföra för mycket näring och mycket löv kan också orsaka syrebrist i vattnet. Man kan lägga nät över dammen under de veckor som mest löv faller från träden men se till att ha uppsikt så inga djur fastnar. Det är dock enklare i teorin än i praktiken att lägga nät över dammen då det både kan skada plantorna du satt och vara fysiskt svårt på grund av grenar, stenar och annat du placerat i och kring våtmarken.

Trots att du håller uppsikt kommer med tiden mer och mer organiskt material att ansamlas i vattnet. Denna process är naturlig och förvandlar med tiden vatten till land. Den öppna vattenytan blir mindre och mindre, försök eftersträva att ha ca 40 % öppen vattenyta. 

För att förhindra att dammen växer igen måste överflödig vegetation avlägsnas. Det är bäst att ta upp den i slutet av vintern och slänga den i komposten. Du kan delvis ta bort slam och överskott av löv under vintern, men kom ihåg att de ger en viktig livsmiljö för vissa djur. Ta bort det gradvis i en del av dammen i taget. Passa på att leta igenom materialet så kommer du garanterat att upptäcka något som lever i dammen som du inte sett innan. Det är bäst att röra om så lite som möjligt i botten av dammen för att inte skada underlaget och därför rekommenderas manuell rengöring.

Vi rekommenderar

• Att låta djuren hitta till dammen på egen hand.

• Att dammens kanter ska vara så flacka som möjligt. På så sätt gror växter bättre, och djur får lättare tillgång till vattnet.

• Att välja ett läge i lä. Vinden påskyndar vattenavdunstning och stör djurens aktivitet.

• Att anlägga både strand- och vattenvegetation med inhemska växtarter.

• Att skapa förutsättningar för äggläggande trollsländor genom olika typer av vattenvegetation och mossa och fuktig ved i och kring dammen.

• Att se till att det finns blommande växter, högre gräs, buskar eller annat kring eller nära dammen där djuren kan söka skydd och hitta mat.

• Att planera så du kommer åt att njuta av din damm. En bänk att sitta på och stenar, trädäck, broar eller spänger att gå ut i eller över dammen rekommenderas. Det ger dig också lättare tillträde när du planterar växter eller behöver utföra underhåll.

Vi rekommenderar INTE

• Att sätta ut fisk eller kräftor. Dessa livnär sig på trollsländelarver och andra mindre djur i dammen. De rör också upp botten och tillför näringsämnen till vattnet vilket kan leda till kraftig algtillväxt.

• Att ankor eller höns har tillgång till dammen. Även de tillför näring och rör om bottnen och strandpartierna samtidigt som de äter exempelvis larver och groddjur.

• Att inte cirkulera vatten genom att installera pumpar och filter, eftersom de kan vara en fälla för mindre vattenlevande djur. Vill du ha dem, eller om de verkligen behövs, så se till att avgränsa dem med finmaskiga nät.

• Att placera dammen direkt under träd. En del fallna löv kan vara positivt men mycket löv tillför näringsämnen och/eller orsakar syrebrist i vattnet. Har man inget val utan måste anlägga nära träd kan nät läggas ut över vattnet under de perioder då mycket löv faller. 

Njut av din damm!

När dammen är färdig kan du med tillfredsställelse och stolthet njuta av din nya skapelse. Utöver trollsländor kommer andra vattenlevande djur också att bosätta sig i dammen, som skräddare, ryggsimmare, dykare, sötvattenssnäckor, dagsländor, groddjur, med flera. Många andra djur, som rådjur, igelkottar och fåglar, kommer att använda vattnet från dammen för att dricka, bada och leta efter mat. 

Din damm är en utmärkt plats för att fotografera grodor, salamandrar och andra invånare. Du kommer att kunna observera trollsländor som parar sig, lägger ägg och den spektakulära förvandlingen från larv till flygande trollslända. Om du tittar djupare ner i vattnet kommer du också att kunna observera larver av en uppsjö olika slag. Glädjen som en trädgårdsdamm kan ge dig begränsas bara av din fantasi.

TACK

Delar av texten ovan utgår från en artikel i Trollsländeföreningens tidskrift Mosaik (nr 2/23) skriven av Nina Erbida, Magnus Billqvist & Olga Nadeina.