Ingen har hittills undersökt hur höga halterna av PFAS i svenskt dricksvatten är i förhållande till EU:s livsmedelsmyndighet EFSA:s nya hälsobaserade riktvärde – så vi började undersöka saken själva.

När vi jämförde halterna i dricksvattnet med vad som anses säkert enligt den senaste forskningen så insåg vi att läget var värre än vi hade förväntat oss. Vi har samlat in data och undersökt förekomsten av de extremt svårnedbrytbara miljögifterna PFAS från omkring 250 analysrapporter från vattenverk på 42 platser runt om i Sverige. Vi har sedan beräknat de uppmätta halterna i dricksvattnet med det nya riktvärdet för PFAS från EU:s livsmedelsmyndighet (EFSA) för att få fram ett nytt gränsvärde som ska vara säkert för alla att dricka på lång sikt. Vårt gränsvärde hamnar nära det gränsvärde som Danmark ska införliva i sin lagstiftning, 2 ng/L av PFAS4.

Om ditt område inte finns med bland de vi undersökt i rapporten, kan du höra med din kommun om hur det ser ut. Alla kommuner gör än så länge inte regelbundna analyser för PFAS, och vissa analysmetoder är så okänsliga att det inte går att säga om halten är över eller under det som motsvarar EFSAs nya hälsobaserade riktvärde.

Om du har egen brunn kan du kontakta miljöförvaltningen i kommunen för att få råd om hur man tar prov på dricksvattnet i en enskild brunn. Kommunen kan också informera om du bor i ett område som kan vara förorenat av PFAS.

De hälsobaserade riktvärde anger hur mycket PFAS som är säkert för en människa att få i sig totalt från mat, vatten och inandning. I september 2020 sänktes riktvärdet från det tidigare då ny forskning visat att hälsorisker riskeras vid lägre halter än man tidigare trott. Men det nya riktvärdet har ännu inte implementerats i Livsmedelsverkets så kallade åtgärdsgränser. Åtgärdsgränserna är rekommendationer till kommuner och vattenproducenter om hur mycket PFAS som får förekomma i dricksvattnet.

Livsmedelsverket har alltså inte sänkt sina åtgärdsgränser i enlighet med EFSA:s nya riktvärde – utan utgår fortfarande från det gamla gränsvärdet från 2008.

Gruppen PFAS kemikalier är extremt svårnedbrytbara kemikalier. Mycket tyder på att många PFAS inte bryts ned alls, de kallas ibland för ”evighetskemikalier”. I djurstudier har vissa PFAS visat sig vara cancerframkallande, reproduktionsstörande och orsaka leverskador. De har också visat sig ge förhöjda blodfetter och försämra vaccinationsrespons.

Man kan inte vara helt säker på hur höga halter PFAS som finns i flaskvatten eftersom PFAS finns mer eller mindre i alla livsmedel överallt.

Det finns filter för hemmabruk som påstår att de renar bort PFAS och andra föroreningar från dricksvattnet. Vi har dock inte kunnat hitta några filer där företagen redovisar data på hur väl de renar bort PFAS. Har man ett eget filter kan man skicka in sitt dricksvatten före och efter rening genom filtret för att kontrollera att det sker en minskning. Det är svårt att rena vatten från PFAS, därför bör det helst göras vid vattenverken som har bäst förutsättningar att göra det. Där kan också analyser tas för att försäkra att tillräcklig rening faktiskt sker.

Exakt hur mycket det skulle kosta är svårt att säga eftersom det är olika förutsättningar i alla dricksvattenverk. På ett ungefär så blir det en kostnad för användaren på cirka 4 kr per kubikmeter. Som jämförelse är den närvarande kostnaden per kubikmeter 17 kr.

Höga halter förekommer ofta vid platser där brandskum har hanterats, som brandstationer, flygfält och brandövningsplatser. Höga halter förekommer också vid soptippar och industrier med storskalig användning av PFAS, som till exempel pappers-, plast- och textilindustri.

Det undrar vi också. Danmark har ett gränsvärde på 2 ng/L av PFAS4 medan Sverige idag har en åtgärdsgräns på 90 ng/L. Vi anser att Livsmedelsverket borde ha sänkt åtgärdsgränsen redan för flera år sedan när forskningen visat att PFAS är mer skadligt för hälsan än vad man trodde först. Nu inväntar vi besked från Livsmedelsverket om vad de nya juridiska gränsvärdena kommer att vara. Kanske kommer de vara i nivå med Danmarks? Vi hoppas det.

Då skulle flertalet vattenverk i Sverige behöva rena sitt vatten från PFAS eller hitta andra vattentäkter med lägre halter PFAS. Enligt vår undersökning och beräkningar skulle minst 25 av 42 platser som vi undersökt behöva åtgärda en eller flera dricksvattentäkter. Samtliga vattenverk skulle också behöva använda mer känsliga analysmetoder för PFAS än vad man gör idag, för att säkerställa att de verkligen ligger under gränsvärdet.

Ja, det finns teknik som kan rena bort en stor andel PFAS. Halten kan minskas rejält genom att införa kolfilter i vattenverken som man byter ofta. Det görs på ett fåtal platser i Sverige idag men de rensar inte bort alla PFAS-ämnen. De flesta svenska vattenverken renar inte vattnet från PFAS idag eftersom halterna i dricksvattentäkterna ligger under Livsmedelsverkets nuvarande åtgärdsgränser.

Det absolut viktigaste är att utsläppen av PFAS till miljön upphör. Produkter som innehåller PFAS utgör inte nödvändigtvis någon direkt fara för dig som använder saken – men PFAS har visat sig läcka ut i stora mängder vid tillverkningen. Dessutom kan PFAS läcka ut i miljön under hela en produkts livscykel. Därför kan du som konsument göra stor skillnad genom att undvika köpa produkter som innehåller PFAS, som kläder, stekpannor, smink, matförpackningar, möbler, skidvalla och elektronik.

PFAS hittas i miljö, djur och människor över hela världen. Situationen med dricksvattnet är densamma i många andra länder. Undersökningar gjorda i Tyskland, Frankrike, Spanien, Belgien och Nederländerna visar att de har PFAS i samma nivåer som Sverige. Färöarna har betydligt lägre halter. I USA är det många delstater som stämmer företag som förorenat dricksvattnet genom produktion eller hantering av PFAS.

Det är svårt att säga vem som specifikt bär ansvaret för spridningen av PFAS i miljön då det finns många källor till spridningen. Det vi vet är att stora kemikalieföretag producerat och sålt produkter med PFAS under decennier trots att de varit medvetna om riskerna. Våra politiker och vår lagstiftning har heller inte satt stopp för utsläppen trots att de kända riskerna. Naturskyddsföreningen anser att våra makthavare borde ha förbjudit PFAS för länge sedan. Det är bara ett fåtal PFAS som är reglerade enligt lag och studier tyder på att när de reglerade PFAS minskar ökar andra oreglerade PFAS.

Vattenverken bär ingen skuld. De följer rådande lagstiftning och går i många fall längre än rekommendationerna från Livsmedelsverket. Ska en förändring ske måste Livsmedelsverket sänka sina rekommendationer gällande PFAS och införa gränsvärden som är baserade på den forskning som finns. Då kommer vattenverken att agera – men de behöver också få resurser för att kunna göra det.