Hagestads Naturreservat

Hagestad. Foto: Lisbeth Borgström.Vid kustvägen från Sandhammaren mot Ystad syns Kåsebergaåsen plötsligt resa sig.

De mjuka, delvis kala kullarna skärmar av för havet och höjer sig nästan lite stolt framför den skog som döljer sig bakom dem. Den kala åsen – precis så som dagens naturvårdare gärna vill se den!

Tänk när både sanddyner och backar stod nästan kala en gång. Inte ens ett kreatursstängsel att passera. Tanken är spännande , jag undrar hur många som skulle vilja uppleva det.Vi letar oss ner dit vägskylten visar till Hagestads naturpark.

Vår tids Hagestadskog
I november 1872 drog en orkan fram, som måste ha satt märkbara spår i skogen. Det talas om att vattnet, som redan stod ovanligt högt, slog långt upp på land på många håll och att kustlandet inte var till att känna igen efteråt. 1904 härjade omtalade stormvindar igen.

Om vi vandrar över bron och viker av mot öster, så att ån flyter till vänster om oss, går vi på en mycket gammal väg. Den kan anas på kartor från 1700-talet och ses inritad på en karta från 1812. Då var området mellan åsen och vägen blöt mossmark ända framtill bron, där ån viker av mot söder.

Idag kommer fågelintresserade för göktyta, pungmes, stjärtmes, svarthätta, rosenfink, sommargylling, nötkråka eller blåkråka. Tänk dig själv att sitta i skogsbrynet en försommarmorgon och lyssna på koncerten från fåglarna. Göken ropar åt alla håll och näktergalen nästan larmar för att överrösta det hela. Sångarna är rikt representerade och i kören kan ingå trädgårds-, kärr-, rör-, härm-, gran-, törn-, löv-, gräshopps-, säv-, ärt-, alla med tillnamnet sångare.

Mot söder
Längs promenadstigen i söder mot havet genom ett område som betecknas som ek, ljung, borsttåtelsamhälle. Det sträcker sig i stort sett ända ner till havet längs denna stig. Tall och ek växer omväxlande och ljung, borttåtel, sandstarr, kruståtel finns fläckvis. Lavarna trivs i detta landskap, renlavar, bägarlavar, hedlavar liksom kvastmossa och hår – björnmossa.

Särskilt på öppna sandpartier, gamla sanddyner, som omgärdas av ekkratt och på de ställen i reservatet där det finns hassel trivs flest arter av skogens insekter.

Stranden
Vår och höst drar enorma fågelsträck förbi här ute. Stora  flockar  ejder och gäss drar förbi vår och höst. Många arter stannar till och rastar bl.a. spovar och andra vadare.  Vintertid kan man få se snösparv spatsera omkring.

Ovanstående är hämtat ur Årsbok 1998 från den samlade hembygdsrörelsen på Österlen där Margareta har en längre och utförligare skrift införd.

av Margareta L. Nörregård

 

Uppdaterat: 2011-05-09

Utdrag ur Skånes Naturskyddsförenings Årsskrift 1960: