Hallen

hallenBerg och damm

I den sydvästra kanten av Hässleholms kommun bryts den relativt flacka ter­rängen av en markant bergknalle, Hallen kallad. Namnet kunde anty­da att denna av Skånes alla hallar skulle vara förmer än andra, men sådana jämförelser är onödiga: alla har de sin charm och sina värden.

Med tvärbrant stup reser sig Hallen vid strandkanten och just kom­binationen av berg och sjö gör denna plats speciell. Från den höga ut­siktspunkten ser man ut över Store damm, som egentligen är stor nog för att kallas sjö, och över dess öar, stränder och fåglar. Vyerna kommer väl bäst till sin rätt, innan lövverket slagit ut och skymmer sikten, men skogen är även sommartid tillräckligt gles för att öppna gluggar ut över landskapet. Det är här fråga om gammal och medfaren hedbok­skog, värd att kallas naturskog. Den magra jordmånen på urberget och det utsatta läget gör att träden är känsliga för såväl stormar som parasi­tangrepp. Högstubbar, lågor och av röttickor svårt hemsökta bokar kännetecknar Hallen, medan lavtäcket på de friska stammarna också bidrar till intrycket av orördhet. I själva verket har området lämnats för fri utveckling av Gustavsborg, vars ägor sträcker sig även hit. Godset, i övrigt känt för sina välskötta skogar, hälsar besökare överallt väl­komna utan nämnvärda inskränkningar. Vid Hallen upplyser man vänligt om allemansrättens innebörd på ett flertal språk och varnar för fästingar på tyska.

Då man sett sig mätt på utsikten från Hallens topp kan man med fördel dricka sitt kaffe nedanför, på näset mellan dammarna, där man från låg nivå också får fin utblick över blänkande vatten.

Texten är hämtad ur Arne Schmitz bok Våra smultronställen, föreningens årsbok 1998.