Munkarps fälad

Enar och åsar

Sådan betesmark vi brukar kalla fälad finns oftast på magrare jord med enar i vackra grupperingar över av mularna snaggad grässvål. Särskilt i mellanskåne och på åsarna var naturtypen vanlig, innan granplante­ringar kom på modet och lade beslag på det mesta av boskapens gamla revir. Numera återstår bara smärre rester, som för att överleva i många fall har fått någon form av naturskydd (egentligen borde en kulturterm vara lika befogad). En av de främsta representanterna för dessa gamla utmärker i Skåne är Munkarps fälad, som klär ett område öster om byn med detta namn och omedelbart norr om väg 13. Enarna står tätt och i varierande former, pelare såväl som utbredda buskar, upp över slutt­ningen, där endast någon björk kan ha listat sig in i barrbestånden.mandelblomma_mbi_06

Fäladen blev naturreservat 1973 och därmed säkrades betesgången i området. Korna gör sin plikt och håller grässvålen kort och strövvänlig. I de högre delarna blir kuperingen mera markant, med smärre höjdryggar och mellanliggande fuktsänkor. Inlandsisen har avsatt ett par rullstensåsar och även spritt ut grovt grus över omgivningen.

Att det rått visst tumult i samband med inlandsisens avsmältning framgår också av den betydligt mera markanta rullstensåsen som av­skärmar samhället från det vida mosskomplexet bort mot Ringsjön. Även om lövträd klär in hela åsen framträder den karaktäristiska for­men mycket påtagligt, om man går upp på kammen eller betraktar den västra änden från vägen. Där står silhuetten vackert mot det platta mossplan, som en gång i tiden låg under vatten och gjorde Ringsjön betydligt mycket större.

Texten är hämtad ur Arne Schmitz bok Våra smultronställen, föreningens årsbok 1998.

Munkarps fälad ligger vid väg 13 mellan Höör och Stockamöllan. Strax innan Munkarps by finns en vägskylt som visar in till reservatet och parkeringen. Vid parkeringen finns en informationsskylt och här utgår en markerad strövstig som passerar de intressanta delarna.

Referenser: Länsstyrelsen i Skåne