Mularnas verk

Ett mjukt kuperat landskap med kortsnaggad grässvål, ståndaktiga enar i glesa kolonner, solitära ekar och björkar samt sten samlade i respektabla rösen och gärdsgårdar, allt inramat av högrest lövskog, kan väl sägas vara en idealbild av hagen eller utmarken i sydsvenska bygder utanför de hårt utnyttjade jordbruksområdena. Det är idag en syn, främst kvarhållen i minne och gamla fotografier men i verkligheten allt svårare att få för ögonen. Betesmarkerna överges alltmera av kreaturen, som nödgats lämna plats for igenväxningens slyvegetation eller marktäckande granåkrar.

Kulturprodukt eller inte, vi upplever gärna ängen eller hagen som äkta natur och behöver den, såväl för vår känsla för landskapets historia och utveckling som för vår rekreation i pastorala miljöer.

Speletorp motsvarar fullt ut dessa våra båda behov, äger just de kvaliteter som naturupplevelsen och fantasin kan kräva. Det är ett område i norra kanten av Hörby kommun och nås via Södra Rörum, där man från vägen mot Häglinge tar av österut mot Ekastorp för att direkt kunna stanna vid skylten med namnet tydligt angivet. Den väl hävdade betesmarken ligger på ömse sidor om vägen och ger redan vid första ögonkastet de rätta signalerna. Nere i backen går ungdjuren som de kan tyckas alltid har gjort, enarna står raka och mörka mot markens ljusa grönska och vid en av gärdsgårdarna står en oxel i tindrande blomning. Ute i terrängen känner man, sedan man väl skakat av sig de nyfiket efterhängsna kossorna, tidlösheten – för något eller några hundratal år sedan var väl upplevelsen densamma.

Speletorps karaktär söker Södra Rörums Bygdeförening efter förmåga att bibehålla. Enebestånd behöver röjas för att inte bli ogenomträngliga buskage och en del av det avverkade materialet har man använt i ett hörn for att visa hur man förr gjorde hägnader.

Texten är hämtad ur Arne Schmitz bok Våra smultronställen, föreningens årsbok 1998.