…”aldrig har jag skådat någon, som haft en, så att säga, skurkfysionomi som denne. Utan nämnvärd trädväxtlighet, med den vidsträckta gråbruna ytan ymnigt fläckad av svarta dyhålor eller rännor samt talrika vattensamlingar, i vilka en blygrå himmel speglar sig, utan tecken till högre djurliv, låg den som gigantisk vidrig polyp utsträckande sina ohyggliga armar och inkräktande på alla sidor.” (Robert Tolf, Svenska mossekulturföreningens botanist, 1890)
Spång ut i mossen, som sedan bilden togs 2009 har öppnats upp och gjorts än mer tillgänglig. Foto Magnus Billqvist.
Beskrivningen gäller förvisso Komosse i Småland och visar att oddsen for högmossarnas överlevnad inte var de bästa, men det hade likaväl kunnat gälla Traneröds mosse – den kanske sydligaste högmossen i landet. Högmossen är en våtmarkstyp med liten naturlig utbredning i Sydskåne. Länsstyrelsens gamla inventering av torvmossar i Malmöhus län redovisar endast 13 objekt.
Förutom att dikas ut och tjäna som substrat for olika typer av odling har många högmossar skattats på sitt innehåll av torv. Strötorven hamnade på ladugårdarnas golv, i stadernas latrintunnor eller användes som jordförbättringsmedel. Bränntorven var vintertid ytterligt begärlig i det skogsfattiga Sydskåne, och många högmossar har bokstavligen gått upp i rök. I början av seklet var inställningen till de synbarligen lågproduktiva högmossarna manga gånger rent fientlig. Mossarna betraktades ibland som illasinnade levande väsen vars inneboende mål var att försumpa och ödelägga värdefull mark, vilket citatet ovan ganska väl sammanfattar.
Mindre glanstrollslända, en trollsländeart knuten till öppna, blöta mossar och myrar. Foto Magnus Billqvist.
Traneröds mosse ligger uppe på Söderåsen, nära dess norra sluttning, några kilometer sydväst om Ljungbyhed. Det något otillgängliga läget har bidragit till att mossen fortfarande är i det närmaste orörd och tillhör den sydvästliga atlantiska typen, som är mycket sällsynt i Europa. Söderåsen ligger utsatt för nederbördsområden från Atlanten som släpper ifrån sig mycket regn när de pressas upp över åsen. På grund av den större nederbörden och kustklimatet har mossen fått den speciella sammansättning i floran, som skiljer den från övriga skandinaviska mossar. Här kan man få riktig vildmarkskänsla och njuta av tystnaden och den fina utsikten från fågeltornet i kanten av mossen.
Mossen omges främst av granplanteringar och i mosskanten finns en bård av björkskog. Den skoglösa myrvidden domineras av ljung och vitmossor där man ser den karakteristiska mosaiken mellan de torra tuvorna och de ständigt blöta höljorna. Klockljung är en karakteristisk art för dessa västliga myrar och mossar. Här förekommer också sparsamt med hjortron och tranbär. Fågellivet består av arter som ängspiplärka, enkelbeckasin och i angränsande skogar nattskärra. Mossen är den sydligaste kända platsen för mindre glanstrollslända.
Området ligger vid vägen mellan Ljungbyhed och Klåveröd. Efter Söderåsens norra sluttning från Ljungbyhed tar man av till höger på Sjöbovägen vid Grindhus för att nå parkeringen efter ett par hundra meter. Från parkeringen går det en spångad stig ut till fågeltornet i kanten av mossen.
Tillgängligheten till mossen har under 2010-talet förbättrats av Länsstyrelsen. Idag finns det bättre angöringspunkter med parkeringsplatser och flera spängade leder ute över mossen.
(texten är ett hopkok från egna upplevelser, vår bok Skånes natur 1985 och länsstyrelsens info om platsen)