Skräbeån betecknas som Skånes enda näringsfattiga vattendrag och forsar också klar genom landskapet ut mot det skånska östersjöhörnet i nordost. Innan den når ända fram trängs den vid Nymölla hotfullt av massafabrikens många byggnader och andra anläggingar, stängsel och virkesupplag, samtidigt som den ständigt skuggas av röken från tre höga skorstenar.
Kartans vägar ner mot åns utlopp är i de flesta fall stängda för allmänheten utan tjänstgör endast som industrins inre trafikleder. Vid kvarnen omedelbart väster om fabriken, där ån rinner fram ur skogen och in under landsvägen kommer man den bäst in på livet. Den kan därifrån följas nerströms på stigar, som idoga sportfiskare trampat upp. Bara det kan peka på kvaliteterna under ytan och bottenfaunans artrikedom är också stor med flera sällsynta och hotade medlemmar. Mest känd är ån för sin reproducerande stam av havsvandrande sik, den sydligaste i landet.
Förr betades ängsmarkerna kring mynningsviken, men i kreaturens frånvaro har igenväxningen gått snabbt, inte bara med vass och gräsvegetation utan också med buskridåer, som rentav börjar skymma fabriken och dess mäktiga avfallshögar. Förr hade utsläppen bistert inflytande på vikens vatten och växtlighet, men numera är det istället havsbottnen långt ute som via en avloppstub får ta emot fabrikens alla restprodukter.
Själva viken, som man kan nå från Krogstorp öster om samhället, är tillhåll för änder, gäss och svanar mer eller mindre året runt. Även om den skånska skärgården inte når ända in i detta hörn ger det grunda vattnets utströdda stenbumlingar tillräckligt tilltalande motljusvyer – man kan dessutom tänka sig att havsörn någon vinterdag kan landa på någon av dem.
Om strandängarnas vegetation inte längre betas ner – som exempelvis vid Tosteberga längre söderut – utan växer sig meterhög eller förbuskas, så får man nöja sig med att markerna innanför Krogstorps stugområden hålles i gott skick. Där går korna fortfarande och idkar god naturvård.
Texten är hämtad ur Arne Schmitz bok Våra smultronställen, föreningens årsbok 1998.