Många av de avlägset och ensligt belägna gårdarna i Skånes norra delar har bevarat åtskilligt av gamla bruksformer. Där ägarna till slut inte orkat föra gamla traditioner vidare har kommuner eller ideella föreningar tagit vid och fortsatt den ålderdomliga driften.
Sporrakullagården, några kilometer nordost om Sibbhult, är byggd på Snapphanetiden och en av få gårdar som under Karl XI:s krig klarat sig från att bli nerbränd – gården har för övrigt använts vid filminspelningar om de skånska fejderna. Den har också blivit förklarad som byggnadsminne och ska således bevaras i sitt ursprungliga skick. Skyddet inskränker sig längre än så: gårdens ägor har till stora delar skötts som i äldre tid, varför den museala karaktären också gäller omgivningarnas hagmarker, lövängar, stengärdsgårdar med innesluten fädrift, hamlade träd (främst askar) och i någon mån även skog och blötäng, vilken senare Naturskyddsföreningen i Osby-Ö.Göinge hjälper till att hävda. Återigen ett ställe där natur- och kulturvård på ett lyckligt sätt låter sig förena!
Texten är hämtad ur Arne Schmitz bok Våra smultronställen, föreningens årsbok 1998.