Frualid

Sommarsval stig
Foto: Magnus Billqvist.En skogklädd höjdsträckning visar upp sin markanta profil öster om Övedskloster och kan i förstone ge intryck av att vara en rullstensås. Frualid består emellertid av fast berg och är en mindre horst med vulkaniska inslag – lava har tydligen trängt upp i förkastningssprickorna. En väg leder in mellan husen nordost om slottet och sedan fortsätter man längs en bäck. Just där denna vid en dammanordning har sitt utlopp från en långsmal sjö tar också själva Frualid vid.

Foto: Magnus Billqvist.Med vattenspegeln på ena sidan och den branta sluttningen på den andra vandrar man under överhängande bokgrenars (om sommaren behagliga) skugga på den väl upptrampade stigen. Båda naturtyperna upplever man på ett inträngande sätt. Träden i den höga sluttningen får, sedda nerifrån, förstärkta dimensioner och mellan stammarna sticker rödaktiga bergknallar fram. Samtidigt går man i dunklet tätt intill vattenbrynet och kan se ut över sjön, där änder, doppingar och sothöns simmar medan hägrar står staty i bortre kanten. I flyttningstider fungerar sjön som rastplats för framför allt andfågel.

Dämmet antyder att sjön är en konstlad skapelse, bildad som vattenreservoar och även mindre kraftkälla för godset. Tidigare har bäcken ostört fått rinna fram i sin ravin några meter under den nuvarande ytan.

Foto: Magnus Billqvist.Det kan vara värt att både bestiga Frualid och fortsätta längs stigen eller skogsbrynet. I den branta sluttningen kan man träffa på den sällsynta skogssvingeln, ett gräs som här bildar sitt rikaste bestånd i Skåne. Utsikten uppifrån kanten omfattar stora delar av godsets viltvårdade marker: gärdsgårdar med buskridåer och inte alltför stora åkerstycken däremellan, lövdungar och småvatten, kransade av naturlig vegetation. Chansen att få rovfågel i kikaren är mestadels god, liksom att få synliga bevis på viltrikedomen, Vombsjön glittrar under Romeleåsens blå rand. Då man sett sig mätt på vyerna kan promenaden fortsätta österut in i högstammig och lagom gles bokskog, rotad på vackert välvda kullar i Frualids förlängning.

Texten är hämtad ur Arne Schmitz bok Våra smultronställen, föreningens årsbok 1998.