Vackert kringgärdade betesmarker

Mager jordmån, stenig och kuperad terräng har väl alltid utgjort odlingshinder och även om marken någon gång rörts av plogen har den i modernare tid ofta överlämnats åt boskapen.

Nedraby Ris kallas den triangel av betesmarker som ligger mellan Örups almskog, Allevad och Nedraby, strax öster om väg 19. Området kan lätt nås från ettdera hållet, men kanske erbjuder ravinvägen i söder, från Nedraby den bästa introduktionen (av någon anledning – lantmätares klåfingrighet? – kallas byn Näraby på vissa kartor). Här går man längs fuktmark med några vassfyllda gölar och mellan höga backar och tät buskväxtlighet. Ris är en ursprunglig beteckning på småskog, ofta en ogenomtränglig sådan.

Man når snart de högre, öppna markerna, som länge präglats av kreaturen. Om floran ute i betesrutorna blivit artmässigt utarmad av kvävegödsling så är inramningen desto rikare. Stengärdsgårdarna är höljda av yppig buskvegetation, allt efter vårens framskridande både grönskande och blommande av hägg, slån, hagtorn, rosor, oxel, fågelbär och annat. Just de långa och växlande ridåerna runt hagarna ger området dess karaktär och charm, som dessutom understryks av de oavbrutet böljande landformerna och växlande utsikterna.

Generositeten med taggtråd kan äventyra framkomligheten, men det finns förfärdigade övergångar här och var.

Texten är hämtad ur Arne Schmitz bok Våra smultronställen, föreningens årsbok 1998.