Vattnet formar berget

Konfrontationen mellan berggrund och vatten blir alltid dramatisk, både vid havet och i inlandet. Erosionen (abrasionen) nöter även på den hårdaste bergart och skapar ofta besynnerliga former, ibland mjukt rundade, ibland lodrätt stupande eller såsom fristående raukbildningar. Sprickor i bergssidorna har varit känsligast för vattnets angrepp och kan ha vidgats till raviner eller grottor.

Vid Hanöbukten är det inte bara Stenshuvud som nåtts av vågorna utan även nere vid havsytan går berggrunden på sina ställen i dagen och skjuter med trotsiga hallar ut i Östersjön. Det är främst sandsten från kambrisk tid för sådär 500-600 miljoner år sedan som sköljts ren av vågor och högvatten.

Vid Brantevik finns en geologiskt intressant formation, som dock kan vara spännande för vem som helst att både beträda och fascineras av. Strax söder om hamnen sluttar hallarna i mjuk, blågrå våg-gång ut för att efter bortåt 100 meter försvinna under ytan. De kallas mycket riktigt för vågmärken, men det är just inte dagens inhav som skapat dem utan de anses ha bildats i en ocean med gigantiska bränningar. Dagens beskedliga böljor skulle kräva betydligt längre tid att plana ut detta sköna tvättbräde. Vejakåsen är lokala namnet, som kan vara ett minne från sekelskiftet, då vedskutor lossade sin last här, eller skulle den kunna vara döpt efter en dansk drottning, Veja.

Texten är hämtad ur Arne Schmitz bok Våra smultronställen, föreningens årsbok 1998.