Skog och kärr i backlandskap
I Trelleborgs kommun råder just inte något överflöd på natur. Söderslätt breder ut sig kring staden och den goda jorden utnyttjas fullt ut för jordbruksproduktion. Detta innebar dock inte, att det inte finns oaser i den odlade bygden – såväl topografi som markförhållanden kan bjuda även det intensiva jordbruket motstånd. Särskilt sänkorna, där dödisgropar och annan fuktmark fortfarande undgått uppodling, finns naturkvaliteter kvar, även om de fortfarande hotas av utfyllning eller används som privata soptippar.
Trots namn och uppsvensk uppfattning är varken Skåne eller Söderslätt någon platt pannkaka. Det sydskånska åkerlandskapet må vara flackt närmast kusten men börjar redan ett stycke inåt land att välva sig i mjuka dyningar för att snart nog häva sig i en mäktig böljegång – det skånska backlandskapet. Just där detta tar vid har Trelleborgs kommun sin gräns och högsta punkter.
Gabeljung och Kullatorp utgör ett delvis skogsbevuxet, vackert kuperat område med vid och skön utsikt över kullar med gröna betesmarker och åkertegar i efter årstid och gröda skiftande färger. Området tillhör Naturskyddsföreningen i Trelleborgs verkliga smultronställen, är praktiskt taget varje år med på exkursionsprogrammet och är ett botaniskt noga kontrollerat objekt.
Enligt föreningen kan området med behållning besökas när som helst på året (även mitt på vintern, då en av de höga, kala backarna blivit en omtyckt plats for skid- och kälkåkning). Under de första vardagarna i april lockar den höga bokskogen vid Gabeljung mer än lärk- och tallskogen, som på senare tid planterats för att sudda bort spåren efter ett igenlagt och utjämnat grustag. Bokstammarna växer höga och raka ur mattan av vit- och gulsippor, får dimensionerna förstärkta av ravinerna i sluttningen ner mot backen i dalbottnen. Redan före blomningen varslar ramslök om sin kommande doftdominans, som rentav tar över de vindburna ångorna från med svinurin gödslade åkrar.
Två korpar flyger fram och tillbaka över trädkronorna, ropar på sitt klangfulla vis och antyder att de bosatt sig uppe i någon av de höga grenklykorna. Samtidigt trummar en hackspett ut sitt vårbudskap någonstans i en torrgren och ekot gör det svårt att rätt lokalisera var den hukande sitter fastklamrad. Fågellivet är under högsäsong rikt, både till art och antal, vilket de skiftande biotoperna – från öppen betesmark till ljusa lövmiljöer och sluten barrskog med insprängda våtängar och rikkärr – garanterar. Åtminstone tre hackspett- och fyra rovfågelarter häckar i området, skogsduva och kattuggla hittar fortfarande bohål och bland tättingarna nämns steglits, stenknäck och stjärtmes som de kanske mest spännande. Höst och vinter kan arter som havs- och kungsörn hålla till här.
I lärkskogen hittas klotullört tillsammans med släktingen spenslig ullört och på sandmarken har hedblomster vandrat in. Kärrmarkerna hyser en frodig flora med lysande kabbelekor och ödmjukare humleblomster samt goda bestånd av flera orkidéer.
Området ligger öster om vägen mellan Grönby och Havgård, vid avtagsväg mot Gärdslöv/Näsbyholm.
Texten är hämtad ur Arne Schmitz bok Våra smultronställen, föreningens årsbok 1998.