Backar med perspektiv även i tiden
Inlandsisen har med växlande effekt satt sin prägel på landskapet. Plötsligt kan höga och branta kullar stiga direkt ur slätten: moränavlagringar har formats inne i isälvstunnlarna samtidigt som ler- och sandmassor sköljts ut och bildat väldiga deltan utanför den vikande iskanten. Förloppen vid avsmältningen i Skåne med flera väldiga istungors framfart är komplicerade.
Karaby backar reser sig, liksom de närliggande Dagstorps backar, abrupt ur ett flackt jordbrukslandskap och ger vackra vyer ut över detsamma och långt därbortom. Den härliga utsikten upptäcktes redan på bronsåldern av folkets hövdingar, som lät inrätta sina gravplatser på krönet av befintliga höjder. Den visuella kontakten med havet föreföll vara viktig för lokalisering av det sista vilorummet.
Från backarnas högsta topp är sikten mot Öresund fortfarande i det närmaste obruten och just bortom den resta gravstenen på en av de lägre kullarna avtecknar sig Barsebäcksverket mot horisonten – ett mellan de båda monumenten remarkabelt tidsavstånd att begrunda. Inåt land höjer en annan tidens skapelse sin lådliknande silhuett över omgivningen, Centralblocket i Lunds Lasarett.
Karaby backar andas tryggare tidlöshet. De skarpa sluttningarna har varit effektiva hinder för plog och andra jordbruksredskap och de täcks istället av sin urgamla, betade grässvål och allmänt ursprungliga örtflora – betecknad som “en väl utvecklad torrängsvegetation”. Området är indelat i elstängselinramade parceller och betas framåt sommaren för att därmed behålla sin ålderdomliga karaktär. De enda fyrbenta djur som har fritt tillträde året runt är kaninerna, vars närvaro många hål och uppsprätt grus vältaligt vittnar om. Backarna finns omedelbart norr om Västra Karaby kyrka, västnordväst om Kävlinge, och besökarna kan nog få använda kyrkans parkeringsplats.
Texten är hämtad ur Arne Schmitz bok Våra smultronställen, föreningens årsbok 1998.