Med kyrklig klang

Skogshusets enefälad ägs av Lunds stift och är länets första kyrkreservat. I skötselbestämmelserna för reservatet heter det att den nuvarande markanvändningen ska uppmärksammas, inte förändras. Åkrarna ska således fortsätta att odlas medan praktiskt taget allt övrigt ska betas. Det kuperade landskapet har sin fulla charm kanske just genom växlingen mellan sädesfält, öppna hagar, smärre lövdungar och de med enar och ensamma björkar bevuxna fäladsmarkerna.

I svackorna blänker pölar, ömsom mörkt där de trädskuggas, ömsom glittrigt ute i det öppna. Flertalet är restaurerade med pånyttfött liv – till och med sångsvan har letat sig hit. Lövgrodor hör sedan gammalt hemma här, leker i pölarna och kan sedan hittas uppkrupna på björnbärsbladen eller i låga lövgrenar. Klockgroda har rätt nyligen satts ut i någon damm och kan under soliga försommarstunder bjuda på kyrkliga klanger.

Enarna sätter som sig bör sin prägel på grusåsen som från P-platsen sett höjer sig bortom Skogshuset och dess närmaste lövridåer. Egentligen ligger fäladen väl så nära Dammhuset i nordväst och är kanske lättare att nå från det hållet, men ägandeförhållandena har uppenbarligen fastställt varifrån namnet ska hämtas. Hur som helst är det betagande natur uppe på åskammen bland enar i glesa förband och skiftande former, med utblickar mellan dem ut över både pölar och böljande fält samt med en eller annan glada makligt seglande i skyn.

Texten är hämtad ur Arne Schmitz bok Våra smultronställen, föreningens årsbok 1998.