Jätteloka Heracleum mantegazzianum

Vinterståndare. Foto fr flickr.

Jätteloka är listad i EU:s förteckning över invasiva främmande arter och den är därmed förbjuden att importera, odla och sätta ut i naturen.

Kännetecken
Det finns flera inhemska, tydligt mindre arter, vilkaliknar jätteloka, men då den senare kan bli upp till tre meter hög, nästan tio centimeter tjock och har uppemot en meter breda blad är det sällan svårt att se vilken art det rör sig om. Den blommar i juli-augusti med vita blommor där de yttersta blommorna i flocken är störst. Fröna är drygt en centimeter långa.

Kända problem
Jätteloka bildar stora, täta bestånd som begränsar markanvändning och rekreation, ökar erosionsrisken av jordar och konkurrerar ut i stort sett alla andra växter. Den har också stor påverkan på näringstillgången i jorden och i kombination med solljus kan växtsaften orsaka svåra blåsor.

Bekämpning
Samordna gärna bekämpningsinsatser med grannar och andra berörda. Ta bort fröställningar kontinuerligt under många år till dess att fröbanken i jorden är utarmad. Var försiktig vid hantering av arten och jordmassor som kan innehålla frön. Använd skyddskläder och glasögon då du kan få svåra hudskador av växtsaften.

Andra metoder som provas eller använts är injektion av kokande vattenånga i roten, kemiska bekämpningsmedel och spuma. Det senare är en miljöanpassad metod som omfattar hett vatten och skum bestående av majsstärkelse och vegetabiliska oljor. Efter eller i samband med bekämpning kan bete av kor vara en effektiv bekämpningsmetod. Hör med din kommun om de tar emot växtmaterial för förbränning. Endast i undantagsfall bör det komposteras. Blöt ner plantorna och lägg dem i en sluten plastpåse för att ruttna. Använd täckta komposter så att fragment inte kan blåsa iväg och bidra till nyetableringar. Lämna eller släng aldrig jätteloka i naturen.

Ursprung
Jätteloka härstammar från Kaukasus varifrån den inkommit till Sverige genom trädgårdshandel.

Rapportera fynd
Om du hittar vad du misstänker är jätteloka kan du rapportera in den på Artportalen eller till Naturvårdsverket. Ansvarig myndighet är Naturvårdsverket.

Tillbaka till sidan med invasiva arter

Klicka på bilderna för att se dem i större format och bläddra mellan dem.