Parkslide Fallopia japonica

Blad och blomställning. Foto: Magnus Billqvist.

Parkslide är en mardröm men en realitet för allt fler husägare. Plantera inte och sprid inte parkslide!

Kännetecken
Parkslide blir drygt två meter hög och bildar genom rotskott stora bestånd som kan sprida sig flera meter från ursprungsplantan. Den är ganska grov och upprätt med blad som är en decimeter långa. Den blommar i september-oktober med vita, något rödaktiga blommor som sitter i klasar i bladvecken. Den liknar jätteslide (F. sachalinensis) som dock är ännu större och har blad som är flera decimeter långa.

Kända problem
Parkslide kan lätt bli en mardröm för husägaren. Den sprider sig ohämmat och dolt under jorden och kan tränga upp där man minst anar det. Rötterna kan tränga in i byggnader, i vattenledningar och genom asfalt. Utlöparna kan ta sig långt, som under angränsande vägar. Problemen den kan ställa till med är så omfattande att hus kan tvingas rivas och jordmassor ner till flera meters djup måste forslas bort och destrueras.

Den är snabbväxande och bildar täta bestånd som tränger ut inhemska växtarter och förändrar därmed hela ekosystem. De stora bestånden begränsar också i flera fall möjlighet till markanvändning. I Sverige är den hittills inte särskilt uppmärksammad trots att den redan idag utgör ett mycket kostsamt problem för enskilda markägare. På andra håll i EU är den desto mer uppmärksammad och på flera håll är det svårt att sälja hus eller mark med parkslideförekomst. I Storbritannien måste du vid försäljning av tomt eller hus ange om du har parkslide. Om så är fallet kan banker neka dig lån och mäklare undanber sig ditt objekt. Se nedanstående länkar för bara några exempel på detta.

Exempel

Rötterna går djupt, är kraftiga och utlöpare kan tränga upp och igenom husgrunder och vattenledningar. Foto: Magnus Billqvist.


Bekämpning
Små bestånd eller enstaka plantor av parkslide kan grävas upp med rötterna. Växtavfallet måste tas om hand för att undvika att nya skott skjuter upp. Parkslide sprids med underjordiska utlöpare men även små delar av rotskott kan bilda plantor. Växtmaterialet får därför inte komposteras, eller på annat sätt lämnas i vatten, skog eller mark, eftersom det innebär stor spridningsrisk. Vid rotkapning finns det en risk att nya skott skjuts, därför måste det göras ett flertal gånger per säsong under ett antal år. Hela växten måste destrueras för att förhindra spridning.

Större bestånd och sådana som funnits på platsen under några år har med stor sannolikhet bildat långa och kraftiga rötter och utlöpare. Dessa bestånd är betydligt svårare att bekämpa. Den går att gräva upp, men då måste man ofta ner till 3-5 meters djup för att få med allt och med flera meters marginal i alla riktningar. Sju meters säkerhetsmarginal använder man i Storbritannien.

Bestånd av parkslide kan också täckas över med skyddande duk, helst i flera lager. Duken måste sedan ligga kvar under några års tid. En kombination av bekämpningsmetoder är troligtvis det mest effektiva.

Oavsett hur du gör för att bekämpa parkslide så räkna med att du återkommande under flera års tid måste vara aktsam på nya skott. Har det gått så långt att växtens rötter trängt in i ledningar, husgrunder eller dylikt, så kan ännu mer drastiska metoder vara av nöd.

Ursprung
Parkslide härstammar Asien varifrån den inkommit till Sverige genom trädgårdshandel.

Rapportera fynd
Om du hittar vad du misstänker är parkslide kan du rapportera in den på Artportalen eller till Naturvårdsverket. Ansvarig myndighet är Naturvårdsverket.

Tillbaka till sidan med invasiva arter

Klicka på bilderna för att se dem i större format och bläddra mellan dem.