Foto fr flickr.

Signalkräfta är listad som invasiv främmande art inom EU. Det är därför förbjudet att byta, odla, föda upp, transportera, använda och hålla den levande.

Kännetecken
Det finns i Europa åtta införda arter kräftor som på europeisk nivå anses vara invasiva. I Sverige är det lyckligtvis hittills enbart signalkräfta. I Sverige förväxlas signalkräfta enbart med vår inhemska flodkräfta som idag är betydligt mer sällsynt. Skillnaderna kan vara subtila och skiljer sig åt beroende på om de är vuxna eller ej. Vuxna signalkräftor har vid klornas tumgrepp en vit, vårtliknande förhårdnad som kan vara omgiven av turkos färg. Flodkräftor har mörka tumgrepp med signalröd ”vårta”. Där huvudet möter och ryggskölden har flodkräfta små taggliknande utskott medan signalkräftan helt saknar dessa. Undersidan av klorna är på signalkräfta kraftiga, släta och ljusa, medan flodkräftans är mörka med långa mandelformade klor bestrukna med vårtor och taggiga utskott.

Kända problem
Signalkräftan är bärare av kräftpest, en parasitisk svampsjukdom som överförs mellan kräftor via sporer som sprids i vattnet. Kräftpest är alltid dödlig för flodkräftor, medan signalkräftan normalt är motståndskraftig. Kräftpesten är skälet till att flodkräftan minskat med 97 % och är klassificerad som akut hotad.

Bekämpning
Olagliga utsättningar av signalkräfta utgör idag det största hotet mot flodkräfta. Plantera inte ut eller sprid signalkräfta. 

Ursprung
Signalkräfta härstammar från Nordamerika varifrån den avsiktligen inkommit till Sverige genom utplantering.

Rapportera fynd
Om du hittar vad du misstänker är signalkräfta kan du rapportera in den på Artportalen eller till Naturvårdsverket. Ansvarig myndighet är Havs- och vattenmyndigheten. Mer information och en samling med vidare lästips om signalkräfta finns här.

Tillbaka till sidan med invasiva arter

Klicka på bilderna för att se dem i större format och bläddra mellan dem.