Växlande öde och areal

I Hörby kommun, nära gränsen till Sjöbo kommun, vid en liten väg förbi gården Sjököp 5 km söder om Långaröd, blänker en vattenspegel förföriskt mellan träden i skogen. Det rör sig inte om någon stor sjö, arealen stannar vid halvtannat hektar, men den har en gång i början på seklet varit mer än dubbelt så stor. Den har således varit föremål för ingrepp, bl.a. av staten som köpte den under första världskriget för utdikning och torvtäkt. Att man valde Sjököpssjön för ändamålet ter sig gåtfullt, dels med tanke på de många mossar som fanns inom räckhåll på Linderödsåsen, dels för att detta är nästan den enda sjön i denna del av landskapet. Uppenbarligen blev det inte mycket av med verksamheten, rester av dämmena kan fortfarande skönjas, men sjön har i ett drygt halvsekel fått sköta sig själv. Det har inneburit att den istället är stadd i igenväxning.

Traktens fattigdom på småvatten gör att Sjököpssjön blir desto attraktivare för andfågel, vid besöket nu företrädda av två ensamma (!) knipungar, som från den av missne prydligt dekorerade strandkanten simmade ut tvärs över den öppna vattenytan. Den till gungfly och mosse förvandlade delen av den forna sjöytan hyser intressant både flora och fauna. Det gäller också de skogliga omgivningarna, där en rosenfink och ett rådjur denna gång fick representera sina djurklasser. I sjön har man enligt plakat fiskat pjön, gädda och karuser sedan 1700-talet, vilket kanske låter märkligare än det är: de båda sällsammare beteckningarna ska på officiellt språk uttalas mört respektive ruda.

Texten är hämtad ur Arne Schmitz bok Våra smultronställen, föreningens årsbok 1998.