Tvärs över berget
Av Kullabergs många fina klenoder tipsar naturskyddsföreningen i Kullabygden om Djupadal som passande utflyktsmål, bl.a. för att den fått stå något tillbaka för de övriga kanske mera berömda ravinerna och därför inte varit lika välbesökt. Dalgången utgör emellertid en av de största sprickorna på Kullaberg och går tvärs över hela urbergsryggen. Att den tar vid precis vid bilinfarten till den yttre delen av berget gör kanske också att folk hastar förbi. Markvägen upp över krönet är åtminstone vissa år en överraskande lerig historia – regnet letar sig fram längs den av även kreaturen (highland cattle) nyttjade stigen. Man rör sig annars mellan rätt höga väggar och i vacker lövblandskog med träd i växlande ålder och naturskogskaraktär. Hägnet tar slut strax innan det går utför men istället klättrar man ner längs den skyltade gränsen mot fågelskyddsområdet (pilgrimsfalkens hemvist!), där beträdnadsförbud råder under våren och fram till 15 juli. Trätrappsteg är lagda i vänlig omtanke för att underlätta upp- och nerstigningen men är klart förrädiska i fuktväder.
Kustpartiet mot Skälderviken reser också här dramatiska klippformationer med såväl branta stup som ståndaktiga raukar men i dalens mynning möter havet med en inskuren strandmalsvik. Klapperstenarna har oupphörligt gnuggats mot varandra och slipats runda och släta. Spolade i vattenbrynet framträder de i härliga kulörer, allt efter ursprunglig bergart och mineralinnehåll. Den av klippformationerna inramade stranden har kunnat användas som nödhamn för småbåtar, medan den i gynnsam väderlek fungerar som badplats. För dagen är det en dansk kanotflottilj som kommer in från regndiset och landstiger för att spisa frukost.
Texten är hämtad ur Arne Schmitz bok Våra smultronställen, föreningens årsbok 1998.
Djupadal nås lättast från vakten vid ingången till västra Kullaberg. Vägen ner lämpar sig dock inte för småbarn.
Referenser: Från Ven till Hallands väderö