Hästbetad sluttning
Rååns dalgång, prisad för sina naturvärden i hela sin längd, möter vid Ottarps kyrka med en mycket tilltalande vy snett över åfåran och järnvägsspåret. Strödda buskar dekorerar den öppna grässluttningen och i gläntor mellan smådungar av lågvuxna lövträd fullbordar några hästar en trivsamt pastoral stämning.
Den smala vägen inbjuder inte till parkering utan sådan får man nog låna av kyrkan, innan man promenerar över bro och banvall. Åt ömse håll öppnar sig dalgången kring den ännu måttligt breda åfåran men den får på sin vidare väg gott om tillflöden från de allt högre sidorna. Bortom järnvägen kommer ett sådant porlande i samma ravin, som utnyttjats för landsvägen. Enklast tar man sig in genom att vid grindhålet nere i hörnet lyfta av eltråden (och haka på den igen) och därifrån bestiga backen. De observanta hästarna noterar med resta huvuden och öron besöket men låter sig inte störa. En strövtur uppe på krönet ger både närupplevelse och utsikter, av betesmarkens för ögonblicket aktuella flora och av den motstående vyn med dels den vackert placerade kyrkan, dels sluttningarna på andra sidan samt därtill småpölarna nere i dalbottnen. Ett svanpar gör sig på långt håll tillkänna, medan övrigt fågelliv får kräva närmare studier.
Ottarpssluttningen är inte bara ett vackert stycke betespräglad natur utan också en klassisk geologisk lokal. Berggrunden går på ett litet ställe i dagen men är starkt vittrad och ser föga fast ut. Den härrör från triasperioden men har utsatts för allehanda omvälvningar, som avsatt ett konglomerat av gnejs, granit, skiffer och diabas i sandstenshällarna.
Texten är hämtad ur Arne Schmitz bok Våra smultronställen, föreningens årsbok 1998.
Ta av mot Landskrona norra på E4:an och följ skyltar mot Vallåkra. Sväng av mot Härslöv och strax efter finns en skylt mot Ottarp. Parkera i den övre delen av busshållplatsen mittemot kyrkan.
Referens: Skånsk skådarguide