För att hitta till Kaninlandet utgår vi från vägen mellan Dalby och Torna Hällestad. När vi kommit förbi den vackra bokskogen genom Hällestad åsar öppnar sig landskapet. På vår högra sida har vi idrottsplatsen Tornavallen och på den vänstra ett öppet fält. Det är platsen som fått namnet Kaninlandet. Kaninlandet begränsas i öster av vägen mellan Dalby och Torna Hällestad, i sydväst av grusåsen, i nordväst av det gamla stationsområdet och i nordöst av villabebyggelsen vid Lärarvägen. Det är inget stort område, ca 10 ha, men väl värt ett besök.

Vid ett besök är det lätt att räkna ut hur området fått sitt namn. Den lätta sanden avslöjar att det är perfekt för kaniner att gräva sina bostäder här och kaninspillningen avslöjar att platsen är bebodd. En fråga som dyker upp är ”Hur kan det ha bildats en sandslätt mitt i åslandskapet?” Sand har alltid varit efterfrågad vid olika anläggningsarbeten. Här har det varit lätt att ta för sig. Hela området är som en stor sandlåda. Sanden användes när järnvägen byggdes. Tänk så praktiskt att kunna ta material alldeles intill järnvägen, lägga rälsen, använda den färdiga banan, köra tillbaka, lasta sand och på så vis arbeta sig framåt. Man grävde på det viset bort åsen och slätten bildades. Nordöst om Torna Hällestad gick järnvägen på en ca 10 m hög vall av sand.

En mager vegetation som kräver sandmark har etablerat sig. Monke, gul fetknopp, hedblomster, gul- och blålusern, puktörne, sandvita, femfingerört, backnejlika, timjan, fältmalört, gulmåra, gråfibbla och fältveronika är arter som växer på heden.

Man har funnit flera rödlistade (utrotningshotade) arter av solitärbin i området. Dessa är beroende av att heden inte växer igen. De lägger sina ägg i sanden. Det är också viktigt att behålla bryn av buskar och träd. De skyddar och ger ett bra klimat för växter och bin.

För att bevara platsens karaktär har man vidtagit åtgärder som att, med grävmaskin, vända upp sanden på flera platser. Man har gjort så kallade sandfickor. Syftet är att behålla floran och faunan och förhindra allt för tät och kraftig markvegetation.

I Fältbiologernas program kan man se att de en gång om året spelar fotboll på heden. Detta hjälper till att luckra upp sandmarken. Aktiviteten har döpts till ”Bifotboll”, och är ett exempel på att människans påverkan inte alltid är negativ.

Är man på Kaninlandet så är ett besök på stationsområdet ett måste. I västra delen är det endast en trädridå som skiljer områdena åt. Stationshuset är borta men perrongen och lastbryggan finns kvar. Lägg märke till den vackert huggna stenen till perrongen. Hur såg här ut för ca 60 år sedan. Hur levde man då? Vad betydde järnvägen för byborna?

Under första delen av 1900-talet var det inte lika självklart att äga en bil som det är nu. För att komma ut i naturen, eller in till staden, fick man ta tåget. Då kunde man åka ut till det vackra Torna Hällestad. Här fanns möjligheter att ströva i markerna och upptäcka den magiska Trollskogen. Kanske åt man den medhavda matsäcken, kanske var det fest och dans på Boklundens festplats.

Redan 1910 startade tågtrafiken. Tåget gick sträckan Dalby – Torna Hällestad – Harlösa – Bjärsjölagård. Persontrafiken lades ner igen 1955. Godstrafiken fanns kvar till 1982. Rälsen bröts upp och den gamla järnvägen är nu cykel-, vandrings- och ridväg.

Skåneleden från Knivsåsen till Skryllegården passerar Kaninlandet.

Så här tar man sig hit.
Ta buss 159! Tidtabell finns på skanetrafiken.se.
Det är ca 40 min vandring från Knivsåsen till Kaninlandet.
Cykelväg finns från Dalby längs det gamla järnvägsspåret.Text hämtad från Naturskolan Lund (Lunds kommun egen information är inte åtkomstbar)