Jordbruksbygd med naturen i det blöta

Vallby mosse är en ”drive in-lokal” i ordets rätta bemärkelse. Mossen ligger alldeles utmed väg 11 ca 800 meter öster om Kyrkheddinge. En parkeringsficka finns lämpligt nog till hands, varifrån man ser det mesta av vattenytorna.

År 1558 benämns byn Valby i skrift. Förleden visar på vall-, vilket betyder slätt, gräsbevuxen mark. Efterleden -by, är forndanskt och betecknar både enstaka gård och samling av gårdar. Orter med suffixet -by, har cirka 3400 representanter i landet och kännetecknar en väldig nyodling inom de gamla byarnas ägogränser, samtidigt som de avspegla en tendens att röja nytt land och skapa ny bygd utanför det gamla kulturområdet.

Byn Vallby i Kyrkheddinge socken enskiftades 1813-14. Den forna byplatsen var belägen norr om landsvägen, i närheten av Höje å, som var en viktig vattenväg. Inga synliga fornfynd finns i närheten.

Vallby mosse är en utgrävd dödisgrop, d v s bildad av isrester som fastnat vid landisens reträtt. Strandzonerna har under en längre tid använts som betesmarker. På initiativ från byborna avsattes Vallby mosse som naturreservat 1983. Det är fortfarande kommunens enda naturreservat.

Floran är trivial men artrik och dominerande är kvävegynnade arter som vass, säv, nässlor och olika sorters starr. Vackra blommande arter som cikoria, fackelblomster och strandlysing utgör en färgklick under sommaren. En vackert hamlad (kvistad och topphuggen) pilrad växer i den västra kanten av mossen.

Vallby mosse skiljer sig inte nämnvärt från andra liknande våtmarker i kommunen, förutom att den är något större, mer lättillgänglig och – framför allt – innehåller en skrattmåskoloni. Den största attraktionen utgörs av denna kommunens enda skrattmåskoloni på ca 300 par. Skrattmåsar har den egenskapen att de ständigt håller ett vakande öga på omgivningen, vilket innebär att många andra fågelarter i lugn och ro kan ägna sig åt födosök. Detta återspeglas i de arter som häckar i området, varav flera är hotade och sällsynta. Detta gäller till exempel gråhakedopping, smådopping, årta och skedand. Gräsand, brunand, sothöna, rörhöna och knölsvan finns också här. Vissa av fåglarna kan vara svåra att se, men tålamod betalar sig väl.

Ibland dyker lite sällsyntare saker upp vid Vallby mosse, framför allt i maj då det bland annat observerats vitvingad tärna, svarthalsad dopping och brun glada. Andra sällsynta fåglar som setts inkluderar fjällpipare, fjällabb samt Sveriges första fynd av den sydeuropeiska svarthuvade måsen 1950. Det dröjde ända tills 1994 innan denna raritet sågs i kommunen igen. Vissa höstar rastar flockar av gäss, ljungpipare, starar, svanar och tofsvipor på åkrarna runt Vallby.

På andra sidan väg 11, vid fastigheten 13:6, står kommunens enda naturminne – en ek. Trädet sägs vara planterat samma år som gården byggdes, det vill säga 1832, och förklarades som naturminne på begäran av gårdens dåvarande ägare.

ATT TÄNKA PÅ Det kan vara svårt att ta sig runt Vallby mosse, på grund av åkermark och privata tomter. Man ser utmärkt från parkeringen ute vid vägen och kan med fördel hålla sig här. Man kan utan att störa fåglarna komma dem ganska nära, eftersom de är vana vid människor. Tänk också på att området är naturreservat, och gällande regler för detta återfinns på informationstavlor runt mossen.

Texten är hämtad ur Magnus Billqvist Smultronställen i Staffanstorp.