Skulptur i natur
Wanås har på senare år gjort sig känt för unika konstutställningar ute i slottsparken – skulpturer eller andra monumentala arrangemang inpassade i en skogsmiljö med delvis åldriga ädelträd, främst bok och ek.
Godset har således haft en alldeles speciell dragningskraft och upplevelsen av de ofta i diabas eller annan svart sten utformade konstverken, glest utplacerade mellan träden, är sällsam. Till sceneriet hör framför allt den vackra slottsbyggnaden som speglar sig i sin näckrosdamm men som långt in i skogen också lyser bländvit mellan stammarna. Kombinationen av natur och kultur, som på så många sätt kännetecknar det skånska landskapet, har här fått sin särskilda prägel.
Parken/skogen är värd besök inte bara för de utställda föremålens utan också för sin egen skull. Även gamla träd kan uppvisa skulpturala former, väl värda beundran. Det gäller kanske framför allt ekar men den här dominerande bokskogen ger bestämda intryck av orördhet med såväl lågor som högstubbar. Förutom all den småfågelfauna som hör hemma i denna lövmiljö gynnas både lavar och insektsliv i s.k. evighetsträd, dvs sådana som får stå och falla i egen hundraårsrytm.
Längre söderut tar annan skog över. Vid sidan om Almaån, som i sitt ursprungliga lopp forsar fram och ibland svämmar över sina bräddar, står alsumpskogen tät och svårtillgänglig. Bortom den kanaliserade fåran öppnar sig torrare och välbetade hagar. Solitära ekar med breda kronor skapar pastorala vyer och bidrar till godsets spännande mosaik, som i sin tur främjar både florans och faunans mångfald.
Ett av Skånes allra största träd – Snapphaneken – står i slottsparken. Läs mer om den här.
Texten är hämtad ur Arne Schmitz bok Våra smultronställen, föreningens årsbok 1998.
