Lättillgängligt och tätortsnära med rovfåglar, fladdermöss, trollsländor och vinterfåglar. Naturstigar, fågeltorn och motionsspår.

Beskrivning av naturvärden/sevärt
Gullåkra mosse var en gång hemvist för vit stork och rödspov, spelande brushanar och knarrande kornknarrar. Fortfarande finns det dock en del att se. Brun kärrhök och knölsvan häckar, liksom en uppsjö av olika sångare som gräshoppsångare, trädgårdssångare, sävsångare, rörsångare, härmsångare och svarthätta.

Idag är det ofta vintern som är mest intressant ur fågelsynpunkt, eftersom reningsverkets varma vatten håller isen borta den hårdaste vinter. Fåglar som vanligtvis lämnar landet eller drar ut till havs under vintern, lockas av den isfria stora dammen. Smådopping, bläsand, kricka, rörhöna, enkelbeckasin, knölsvan, gräsand, sothöna, brunand och vigg ses därför här på vintern. Det öppna vattnet i kombination med bärbuskar drar även till sig småfåglar som stenknäck, järnsparv, rödhake och gärdsmyg.

Sedan delar av Gullåkra restaurerades och öppnades upp för bete har en del fågel som tidigare försvunnit återkommit. Fisktärna fiskar regelbundet, rödbena och mindre strandpipare häckar vissa år liksom årta, små- och gråhakedopping. En del vadare som grönbena, svartsnäppa, drillsnäppa och skogssnäppa rastar under sträcket. Genom åren har det också observerats udda arter som alfågel, sommargylling, skäggmes och pungmes.

På Gullåkra kan man också se jagande fladdermöss, rådjur, fälthare, vildkanin, mullvad och flera arter näbbmöss. Ibland ses grävling och räv från den närbelägna Vesums mosse. Vanlig groda, åkergroda, vanlig padda och mindre vattensalamander är mer eller mindre allmänna.

På senare tid har mossen blivit känd som en mycket artrik lokal för trollsländor, med ett 30-tal påträffade arter. Bland dessa återfinns större- och mindre rödögonflickslända, mindre smaragdflickslända, blågrön-, höst-, brun- och tidig mosaikslända, kilfläckslända, blå kejsar-, guld-, metall-, fyrfläckad- och bred trollslända.

Största delen av Gullåkra mosse utgörs av fuktängar och betesmarker. Flera mindre dammar finns inom området, liksom två bäckar – Dynnbäck och Borggårdsbäcken. Den södra delen utgörs av planterade buskage och träd, samt anlagda ängar, medan åkermarken tar vid i norr. Cykelvägen mot Lund skär genom mossens östra del, och väg 108 delar av det forna stora våtmarksområdet i två – Gullåkra mosse väster om vägen och Vesums mosse öster om vägen.

Fuktängarna domineras av jättegröe, nässlor, rosendunört, vass och olika sorters starr. På betesmarkerna hittar man strandskräppa, sumpskräppa, rödmalva, skuggnäva och kamomill. På de av kommunen anlagda slåtterängarna, finner man vildmorot, rödklint och prästkrage. Buskagen domineras av hagtorn, sälg, lönn och ask.

Mossen har i äldre tider haft betydligt större omfattning, vilket kan ses på äldre kartor. Tillsammans med Vesums mosse utgör Gullåkra mosse trots allt det största våtmarksområdet i Höje ås avrinningssystem, nedströms Genarp.

Besökstips
Från fågeltornet (intill cykelvägen, ca 150 m från vägen intill reningsverket) har man ganska bra utblick, särskilt över de delar som brukar vara översvämmade. Ännu bättre ser man om man går på naturstigen, som leder en runt några av de finaste partierna av mossen.

Flest trollsländor brukar man se kring ”Cirkusplatsen” (det öppna området där valborgsbålet brukar brinna), då det där alltid är lä, samt vid dammen närmast Gullåkra by. I dammen finns en plattform ut i vattnet varifrån det är enkelt att både spana av och håva från. I denna damm har det vid flera tillfällen på senare år häckat såväl årta som små- och gråhakedopping.

Inte mycket finns kvar av den gamla hälsobrunnen, men om man ändå stannar till, kan man ta en titt på den så kallade ämbetsstenen intill. Denna användes som bord under byastämmans möten, men ligger nu halvt dold i terrängen.

Vägbeskrivning
Området ligger alldeles intill Staffanstorp. För boende utanför Staffanstorp finns en parkering öster om kullarna vid reningsverket. Från cykelvägen mot Lund, vilken passerar över mossen, finns det många möjligheter att ta sig ut på mossen. Längs hela den norra kanten löper en stig som ansluter till cykelvägen vid bron över Dynnbäck på östsidan och till Gullåkra by på västsidan. Det finns också en naturstig (skyltad) som går genom mossens mitt.

Tänk på/notera
Fåglarna som utnyttjar de isfria vattenytorna under vintern, förbrukar mycket energi när de tvingas ta till vingarna. Undvik därför att skrämma dem genom att gå för nära.

Övrigt
Gullåkra i Brågarps socken, är en av de bäst bevarade byarna i Staffanstorps kommun, vilket beror på att endast två av de sju gårdarna fick flytta, när byn enskiftades år 1812. På fastigheten 1:2 fanns mellan åren 1830 och 1843 en hälsobrunn, en så kallad surbrunn.

Torvtäkt har bedrivits, och vid sådana tillfällen har arkeologiska fynd gjorts: “Renhorn äro funna i Guldåkra, Brågarps socken, antagligen i torfmossen öster om byn” (Holst, A. O.). I samma delar har fynd gjorts av en bronsålderslur och en båt samt lämningar av hjort, älg och häst. Bronsluren är ett unikt och sällsynt fynd, som finns att beskåda på Historiska museet i Lund. Troligen har mossen använts som offerplats.

Järnvägen mellan Staffanstorp och Lund gick tidigare över mossen. Fram till 1930-talet fanns en bäck som rann genom byn och förenade sig med den från Vesum kommande Dynnbäck, för att tillsammans med denna rinna ut i Höje å.

A.O. Holst hänvisar till Gullåkra som Guldåkra i sin Beskrivning till geologiska kartbladet, men långt tidigare benämndes mossen Gollágra mosse. I den äldre fornsvenskan stavades guld gull, vilket ändrades under utländskt inflytande till guld, och goll är isländska. Åkra är ett vanligt bebyggelsenamn i södra Sverige, medan det längre norrut är vanligare med -åker. Ursprungligen har -åkra betecknat åker, fält, mark, lantegendom, etc och kommer från substantivet ager.

Texten är hämtad ur “Smultronställen i Staffanstorp” av Magnus Billqvist men med tillägg 2008 och 2014.

Se mer om områdets trollsländor på Trollsländebloggen.